Dagens diss: Urinvägsinfektion. Igen....
Dagens hiss: Prutta. Gud så skönt det är att lätta på trycket!
Det pågår många förändringar nu - både bra och dåliga. Jag kan börja med att berätta att jag har lämnat min blonda period bakom mig och är numera rödtott. Planen är att bli brunett inom en snar framtid, men jag vill prova på rött a la hanapee ett tag först.
Denna helg håller jag på att ta snöskoterförarbevis så att jag får köra skoter lagligt. Har skjutit upp det i 5 år så det var väl dags nu. Men kursen är en baggis, uppkörning och prov imorgon och sen är det klart. Imorgon har jag även haft mitt körkort i 3 år. Vilken tajming, får fira två körlappar på en och samma dag.
Jag jobbar mycket nu vilket är på både gott och ont. Det är alltid bra med pengar då utgifterna och räkningarna blir högre och fler, men jag hinner knappt träffa mina fina vänner eller familj.

Det känns som att jag står vid ett vägskäl just nu. Familj, vänner, elgiganten och Östersund, eller förändring och kanske prova på ett annat yrke hos P i Stockholm. Jag trivs så sjukt bra i stan, men när det slår mig att jag inte kan träffa han när jag vill så känns det som att hjärtat brister bit för bit. Saknaden och att vara utan han är så jobbig.
Där nere har jag inga nära vänner, inget jobb, men jag har han och det är han jag vill ha. Dessa tankar har snurrat hos mig i flera flera veckor och jag ändrar mig dag för dag. Ibland känns det självklart att det är hos han jag ska vara, men ibland känner jag hur väl jag hör hemma här uppe i norr.
Störst av allt är kärleken. Men om kärleken till sin älskade är lika stor som kärleken till sina vänner, sin familj och sin stad då? Familjen kommer alltid att finnas kvar, vännerna kan man hålla kontakten med och jobb finns alltid bara man letar, men om jag flyttar kommer ändå allt att förändras, och jag vet inte om jag vågar ta reda på utgången av det.
Tänk om man hade kunnat fått kakan och ätit den med.

Annars är jag ganska arg på livet just nu. Allt för mycket orättvist har hänt mina nära och kära och jag hatar att bara stå på sidan och inte kunna göra någonting åt det.