Jag satt och funderade på vad vi har gjort dom senaste dagarna men kom knappt på något?.. Jag har varit tokförkyld och har mest gått runt som en zombie. Göran har jobbat. Valdemar har busat på som vanligt. 
Eller en "vettig" sak har vi ju faktiskt gjort. Vi har ordnat med pass till lilleman! Vi har bokat en utlandsresa i april - ska bli SÅÅÅÅÅÅ skönt att få sol och värme! Nu får vi känna på hur det är att resa med barn :) Valle kanske skriker hela flygresorna och vi blir dom där föräldrarna som alla hatar? Eller så går allt jättebra och han sover hela flygningen? Jag hoppas innerligt på det senare alternativet.
Vi har inhandlat massa nya somriga kläder, UV-dräkter, solhatt, badring mm till Valdemar. Jag själv har beställt en ny bikini som ligger på Ica och väntar på mig. Skulle egentligen hämta paketet idag efter vi hade varit på stan, men då stannade inte busschauffören även fast både jag och en kille hade tryckt på stopp-knappen??!!! Och när jag hoppade på bussen så klämde han barnvagnen. Jag intalar mig själv att han hade en dålig dag. 
 
Idag ansökte jag om mina sista föräldradagar på försäkringskassan :'(  :'(  :'( Min sista dag kommer jag garanterat att grina. Min första jobbdag kommer jag gatantera att grina. Och dagarna därefter..
I hemlighet hoppas jag att Göran kommer att bli knäpp av att inte jobba så att han vill börja jobba igen och jag får vara med Valleman (*hoppas hoppas hoppas*). 
 
Tänk att den här bilden togs för snart ett år sedan. Ibland känns det som att jag var gravid igår och ibland minns jag det knappt. Om en vecka fyller vår älskade Valdemar 1 år. Kan tiden sluta att gå så fort?! 
 
Just nu denna påskafton befinner jag mig i mitt flickrum i Hammarstrand, dock är det numera gästrum men jaja. 
Om någon för fyra år sedan hade sagt till mig att "om fyra år kommer du att ligga i en säng hos dina föräldrar tillsammans med din snart ettåriga son" så hade jag aldrig trott hen. För att för fyra år sedan så var jag förmodligen vid denna tidpunkt påväg att bli berusad för att gå ut och partaja på det lokala hotellet, och det var väl så livet skulle se ut? 
Man blir en så kallad hemvändare som åker hem (såklart) till byn och går ut och festar på påskafton, juldagen och cruisingen. Träffar gamla klasskompisar, förfestar med vänner som flyttat till andra städer, beställer grogg i baren (observera grogg, ej drink), pratar med människor man i normala fall aldrig skulle prata med. 
Men vet ni vad? Jag har i princip alltid haft jättekul på dessa hemvändarfester, så absolut inget ont om dom, men nu är jag så glad över att den perioden i mitt liv är förbi. Nu får jag spendera alla dessa dagar, plus alla andra dagar på året, med min älskade son. Och det finns inget som jag hellre skulle göra. 

Idag fick Valle sitta på en skoter för första gången någonsin. Tyvärr var det ingen vidare hit så jag hoppas att det går bättre nästa vinter när han är lite större! 
Jag tror att dom allra flesta mammorna som har facebook har läst om lilla Nova som kvävdes av popcornkärnor. När jag läste inlägget så kändes det som att mitt hjärta gick i tusen bitar. Jag vart så ledsen över att detta lilla barn hade mist livet, och jag vart så ledsen över att hennes föräldrar var tvungen att igenom förlusten av sitt barn. 
På min mosters begravning sa min morfar att ingen förälder ska behöva begrava sitt barn. Och så är det bara. 
 
Jag hade redan innan tänkt att jag ville gå en HLR-kurs men efter att ha läst om Nova så kändes det viktigare än någonsin. Skulle jag kunna försöka förhindra att mitt eller någon annans barn kvävs eller dör så vill jag kunna göra det. 
Så i början av månaden gick jag en kurs i HLR/barnolycksfall som Röda Korset höll i. Kursen var indelad i två tillfällen på totalt sju timmar. Vi gick igenom och praktiserade HLR på barn (dockor) i olika åldrar, olycksfall i hemmet/i trafiken/ute, blödningar, chock, brännskador, andning mm.
Detta var en sån otroligt viktig utbildning, som jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva använda mig utav. Men skulle oturen vara framme så hoppas jag att mina nya kunskaper kan göra skillnad.