Världens bästa, finaste och snällaste moster har lämnat oss.
Jag känner mig så tom. Det känns som att hela jag är tömd på känslor. Jag gråter när det slår mig, eller ler när någon säger något roligt men jag känner ingenting. Allt är så orättvist.
Varför ska värdens mest genuina snälla människa behöva dö, medans dåliga människor får leva? Varför dör någon som kämpar för att leva, och varför lever dom som vill dö?

Jag kommer att sakna Anna så otroligt mycket, en bättre moster kunde man inte ha.
En andra mamma.
Du lämnar ett stort hål efter dig.

Den 6 juni var det 1 år sedan Niklas lämnade oss. Det är fortfarande ofattbart och det känns inte verkligt, men på något vis så snurrar jorden vidare. Vi var några som samlades och åt våfflor för att hylla världens bästa Niklas.
 Fyfan vad jag älskar er alla.