Idag är det 2 år och 11 dagar sedan vi flyttade in i huset. På ett sätt känns det som att vi alltid bott här, jag minns liksom knappt tiden i lägenhet..?
Knappt en vecka efter förlossningen med Valdemar så började vi springa på visningar. Vi bodde då i en stor trea mitt i stan, men när Valdemar kom så var det som att den inte räckte till längre. Vi ville ha gräsmattan precis utanför dörren, grannbarn att leka med, grillkvällar med vänner och mycket mer som livet i lägenhet inte längre kunde erbjuda.
Vi var på säkert 15 olika visningar, hemnet verkligen blomstrade den våren. Vi klurade snabbt ut att vi ville ha ett fristående hus med så lite fix som möjligt, och gärna nära förskolor och skolor. När jag och mina systrar var små så gick mamma alltid med oss till skolan och det är något som jag också vill ha möjligheten att göra.
Och då dök detta hus upp. Allt bara stämde. Trots ett pentry, röda väggar med väv och några rum med extremt gamla och slitna tapeter och golv. Nu är pentryt borta och likaså dom röda väggarna och väven. Sovrummen är omtapetserade.
Vi har fyra förskolor i närheten och dom vanliga skolorna är det knappt 200 meter till.
Och snart är vi äntligen klara med renoveringen och vi kan börja nyttja husets alla ytor.
Här vill jag nog aldrig flytta ifrån. (Det ska vara till LA isåfall, hehe)
Kommentera